Stöd

Mina systrar anser att jag lider av relationsproblem, att mitt missbruk är relationer.
Jag anser att det har fel men jag vet att jag har enormt mycket att jobba med när det kommer till relationer, att jag är fucked-up. Men å andra sidan vem är inte det?

Inte en enda gång sen jag pratade med föräldrarna få nästan 1 månad sen har någon i min familj hört av sig till mig, frågat mig rakt ut vad som hänt, vad som händer i mitt liv, hur jag mår, hur mina framtidsplaner ser ut. Istället sitter dom hemma, skypar, antar, gissar och kommer med förhastade slutsatser om hur jag mår och hur min sinnesstämning är.
Fast det är ju mitt fel också, jag har ju inte heller hört av mig. Men jag orkar inte ta ännu en fight, orkar inte hantera ångesten från min familj.

Jag har berättat min historia för alla som vill lyssna och konstigt nog är min familj de enda personerna som inte hört mig, inte sett mig, de är de personer som nu när jag som mest behöver dom väljer att sitta hemma i hemmets trygga vrå och skaka på huvudet av missnöje, prata sins emellan om mig inte med mig, om hur jag dragit mig undan, in i mitt skal, rynkade ögonbryn av oro för deras skull, skammen de känner har inget med mig att göra, det handlar om vad alla andra ska tycka och känna nu när Caroline freakat ur och ställt in sitt bröllop!!?! Och sen hör och häpna har hon träffat en annan.. Japp, helt klart så måste hon vara relations missbrukare - ABSOLUT!!

Jag är så trött, känslomässigt utmattade. Jag är glad att jag ska träffa min psykolog i dag.

//C.

Ny start

På söndag ska jag kolla på min första egna lägenhet här på Sveriges framsida. Ska bli underbart att bo själv!

//C.

Förlåt..

I går berättade jag för honom. I går krossade jag hans hjärta, hans framtid, hans planer. Igår dog jag för honom.

Jag hatar mig själv för det jag utsatt honom för men jag har verkligen försökt göra det som känns rätt, följa mitt hjärta och jag hoppas att jag kommer se tillbaka på denna tid i mitt liv som någonting lärorikt och någonting som kommer göra mig så mycket starkare.

//C.

Äntligen

Regnet öser ned utanför fönstret, snön smälter och arbetsveckan är snart avklarad. Underbart!

Jag är lycklig.

//C.

När beslutet väl är fattat

Oh happy days!! Vilken fantastisk helg jag har haft, bara umgåtts med fanastiska vänner, ätit gott, druckit gott och myst hemma. Jag börjar må bättre igen, hitta livs glädjen igen.

Älskar det faktum att jag bara har mig själv att tänka på.

Jag och PJ har prata, jag behöver vara själv bo själv så nu ska vi fixa allt med lägenheten. Kan inte vänta tills jag äger min alldels egna lägenhet! Bara min!! Underbart!!

Jag vet att jag sårat oerhört många med det beslut jag fattde i förra veckan men jag känner i hela mig att det är det enda rätta, att vara kvar hade varit förödande, vi hade förmodligen aldrig kunnat prata med varandra igen.

Nu ser jag fram emot min egna framid! Mitt nya jobb, min lägehet, mina fantastiska vänner och min alldeles egna framtid.

//C.

Shrink

jag har gjort det, jag har ringt och bokat en tid hos en psykolog. Herre gud jag är helt livrädd!
men detta måste få ett slut, denan onda cirkel jag befinner mig i. Jag kan inte andas längre, jag blir kvävd av mina egna tankar, mitt förhållande, mitt arbete.. allt. Jag måste ut, bort.
Jag måste bli fri.

Nu är har jag tagit det första steget i rätt riktning. Känns fantastiskt!

//C.

Någon som vet var jag är på väg..