Imorgon ska jag och min kärlek på dop. Kärleken är utsedd till gudfar och jag ska bara sitta där i kyrkan och försöka att inte lipa.. Jag vet inte vad som hänt den senaste tiden ( läs = året) det verkar som om mina tårkanaler fått ett helt eget liv. Det bara bränner till bakom ögonen så fort jag ser den minsta lilla romantiska, mysiga, söta film, person eller händelse.. Helt bissart jobbigt.. blir ju t o m rörd på jobbet ibland..
//C.
För ca två veckor sen slutade min alldles nytillsatta chef på min alldeles nya arbetsplats. Och efter att vi firat av henne med en riktig braklunch så hade hon valt ut några figurer ur mumintrollen som hon tyckte påminde om oss. Jätte gulligt.. Jag fick lilla My! Den arga, bestämda lilla varelsen ocm gör livet surt på muminmamman.. vad säger man till det..? Öh.. tack.. eller kankse förlåt..?
Hon förklarde det hela med att jag sperd så mycket glädje och värme med mina galna upptåg och att jag likt lilla my har en vilja av stål och inte räds att säga till när vi tycker att någon far illa eller inte passar oss.
Efter det känndes det väl lite bättre men lilla My.. Kom igen.
//C.
