Jim sa igår: Det är synd allt som har hänt nu det senaste.. För jag kan så tydligt se att du för första gången någonsin vågat öppna upp dig för en annan männsika, vågat älska honom fullständigt. Jag tror aldrig att du verkligen har älskat någon förut, du har självklart trott att du har gjort det men om man inte släpper in personen man "älskar" fullständigt och inte "vågar" visa dom hela sitt spektra, hur kan du då älska någon?
Jävla fans Jim! Han har rätt Jim, innan jag träffade honom, mina ängel, så tillät jag nog aldrig någon att komma mig tillräckligt nära för att såra mig, jag såg till att såra innan. Jag hade alltid makten, männen blev tokiga i mig, jag ansträngde mig inte ens, brydde mig knappt, förrens nu.
Och nu sitter jag här med ett hål i bröstet av saknaden efter honom, my preciouse angel.. Kanske har jag förtjänat det, för dom som tro på karma handlar väl hela den här tiden i mitt liv om att jag ska ta lärdom av mina misstag och tro mig det gör jag.
Att göra denna resa som jag gör, att våga möta sina inre demoner och tygla eller t o m döda dom är en fruktansvärt brutal och hänsynslös resa som orsakar enormt mycket sorg, ångest och bitterhet.
MEN för varje dag som går minskar hålet i mitt bröst och jag kan andas, jag kan börja se saker för vad dom verkligen är, njuta av att vakna av solens strålar i mitt ansikte, njuta av de små sakerna i livet som gör hela skillnaden.
Jag har långt kvar, det vet jag! Men tror mig när jag säger att jag kommer gå starkare ur det här! Jag är en överlevare.
//C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar