Failure!

Maj gadd!! I går när jag sprang mina 3 kilometer på gymmet så hände det otänkbara... Mina fötter slutade fungera, jag snubblade till, tappade balansen och hängde likt en apa på räcket till bandet. Som tur var så lyckades jag ganska fort komma på fötter igen, med endast ett par blåmärken på armen och med ett mycket generat och kantstött ego.

Tur att min kärlek var med så att jag hade nån att skratta med, när det där hysteriska och generade skrattet bubblade upp.

//C.