Hurt

Var och träffade världens i särklass bästa Jim igår.

Jag bröt ihop fullständigt, grät från det att jag satte mig i stolen tills dess att min kärlek kom och hämtade upp mig på espresso house, höll mig hårt och länge så att jag inte skulle falla i bitar.

Hålet i bröstet läker sakta, det skaver och svider när bitar försöker att hittta sin väg tillbaka, sannigen är fruktansvärd, brutal och befriande.
Sakta, sakta kan jag börja andas igen, känna hur livet fyller mina lungor med hopp, mina vener med tillit, mitt medvetande med tillförsikt och min själ med tilltro på framtiden.

Jag läker.

//C.