text

Igår pratade jag med mitt vackra ex i över en timme.
Jag berättade allt som händer i mitt liv, eller snare uppdaterar honom om vad som händer i mitt liv.
Han sa att han är tacksam för det, jag antar att han talar sanning.

Inget som någonsin skrivs här eller sägs till någon annan kommer vara någonting som han inte redan vet om. Jag kommer aldrig att ljuga för mitt vackra ex, jag menar varför börja nu när vi inte ens är i en relation?!

Tänkte mycket på mitt isolerade tillstånd de senaste månaderna.. JAg tror att jag behövde det för att på något sätt skingra tankarna. Nu har jag dock sakta men säkert börja komma tillbaka till livet, mina fantastiska vänner JK, Märit, Eva och Cissi för att nämna några. Jag insåg inte hur tomt och fattigt mitt liv var när jag satt inlåst i lägenheten med tvångströjan hårt knuten runt kroppen för att på så sätt hindra min själ att gå i tusen bitar. Nu behöver jag inte tvångströjan längre, min själ är bara lite kantstött och skev men jag kan andas nu.

Jag är lycklig, jag har hittat kärleken, hittat tillbaka till mina underbara fantastiska vänner och snart har jag nog slutat fumla runt i mörkret och hittat mig själv igen.

//C.