I det lugnaste vatten

Hade just en av de märkligaste konversationerna jag någonsin haft med min kollega.
Vi fick besök på kontoret av en IT-kille, killen var gissningsvis adopterad från Indien, jag tyckte att han var jätte söt och frågade min kollega vad hon tyckte.

Helt chockad svara hon att hon absolut inte blir attraherad av "sådana".
Jag var ju tvungen att fråga vad hon menade med "sådana"?
- Ja, alltså svarta, kinser, typ mix som du och så. Hon rörde inte en min..
Vid det här laget håller jag på att trilla av stolen och ögonen håller på att tränga ur ögongloberna..

Hon fortsätter förstrött sitt utlägg om hur fel det är att mixa svenskar med andra raser, japp raser.. Hon menar på att mänskligheten inte är gjord att beblandas för då skulle vi ju ha sett likadana ut från början allesammans. Sen tittar hon på mig
Jag menar jag förstår inte ens hur din pappa kunde falla för din mamma, hon är ju jätte mörk och från en helt annan kultur.

Jag sitter nu som ett stort frågetecken och det enda jag får ur mig är:
- Du är ju rasist!
- Nej, gud nej, klart jag inte är!
- Du har ju precis sammanfattat nationalsocialistiska partiets grundvalar!! Herre gud detta trodde jag aldrig om dig!
- Mäh! Jag är ju inte rasist, jag tror bara inte på att mixa raserna.. Jag menar jag har inget emot att du är som du är men..

Här valde jag att avsluta konversationen.

//C.