Alla hjärtans dag. Vilket jäkla påfund. Nu kanske ni tycker att jag låter bitter..?
Absolut inte men jag fattar bara inte hela grejen med att lägg en massa pengar en specifik dag för att just denna dag fira sin älskade extra mycket. Kanske ni tänker att "alla-hjärtans-dag" inte skiljer sig från nån annan högtid eller fördelsedag men det gör det ju. Man kan inte hjälpa när man är född eller när man träffade sin stora kärlek. Det är ju denna hysteri, detta tvång som får mig att helt resignera och protestera.

För en sån som mig blivit begåvad och priviligerad med att han en fantastisk och underbar man i mitt liv så går denna dag förbi med bara en aning dålig smak i munnen men jag kommer så väl ihåg hur det var när jag var singel, bitter ( säger inte att alla singalar är bittra men det var jag) och ingen var bra nog för mig - denna perfekta varelse med alldels för mycket att säga.
Det var fulltändigt omöjligt att gå ut och äta middag utan att se alla kära par sittandes djupt försjunkna i varandra, gick man sen ut på krogen var det rena rama hysterin där alla, inklusive jag själv, på något sätt skulle hävda och övertala sig själva med att det var fullständigt och fullkomligt nöjda med att inte ha en parmiddag inbokad just denna dag.

Visst fine, jag låter kankse bitter och kankse är jag det men just i detta fall så måste jag med bestämdhet lägg in mitt veto mot denna påtvingade kärlekens dag.

//C.