I morgon åker min älskade lillasyster till Belgrad för 4 månaders studier. Jag är så stolt, imponerad och livrädd på samma gång.. Detta är första gången på flera år, ja sen allt det där jävliga hände, som hon inte finns inom räckhåll för mig.Jag måste släppa taget och ta ett steg tillbaka för att på så sätt kunna njuta och imponeras över den fantastiska kvinna hon har blivit. Hon har alltid varit en överlevare men nu är hon oövervinnerlig - nu kommer ingeting att stoppa henne.
//C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar