Världens dyrast pinnved?

Igår var jag och hjälpte min käre far att baxa hem en bäddsoffa som de köpt på EM och det var ju inga konstigheter med det, förutom att båda mina föräldrar glömt att ta måttet på soffan för att se om den överhuvudtaget kom in genom dörren till källaren.

När jag och pappa väl har fått in soffan genom ytterdörren inser jag att vi aldrig i helvete kommer få ner soffan till källaren men både min mamma & pappa insisterar på att vi ska bära ner den till källaren. Vi försöker och soffan sätter sig som ett skruvstäd i trappen ner till källaren och i samma sekund som soffan kilar sig fast mellan trappavsatsen och väggen så bryter jag ihop av skratt. Pappa däremot såg mer ut som om han skulle kunnat döda mig på plats, som om det var mitt fel att han och mamma, trots mina protester, insisterat på att vi skulle bära ner soffan till källaren. Vilket bara spädde på mitt hysteriska skrattanfall.

Efter mycket om och men så lyckade vi iallafall få loss soffan från källartrappan och bära upp den till vardagsrummet igen. Både pappa & mamma erkände sig besegrad av soffan och föresolg att vi skulle andvända den som vedeld till öppna spisen. Men som tur var lyckades jag övertala mamma att ringa hennes goda vän "snickaren" som fick komma över och skruva isär soffan för att sen bit för bit ställa den på plats i källaren.

Det är tillfällen som dessa som jag inser hur sköra familjenbanden igentligen är, ett skratt eller en komentar på fel ställe och man kan vara osmas i veckor. Haha!

Känns ändå bra att min föräldra valt att skaffa 1 bäddsoffa i deras 300 kvm stora hus så att jag och mina systrar har nån stans att sova när/om vi någon gång skulle behöva sova kvar.

//C.