22 februari 2008

Ett jäkla tjat för att nån ska lyssna



Var hos farbror doktorn i förra veckan för att än en gång försöka övertyga den inkopitenta läkarkår som regerar här i Mälardalen att jag faktikst, på riktigt, åter igen åkt på en njurbäckeninflamation.

Förra gången jag hade det var för ca 3 år sedan, då slussades jag runt bland allt från AT-läkare till specielister och ingen kunde hitta nåt fel. Jag fick mediciner för allt utom just för njurbäckensinflamation.

Det slutade med att jag akut fick läggas in på intensiven i 5 dagar med dropp och antibiotika intravinöst. Jag ville av naturliga själ inte hamna där igen, så jag bokade tid hos en privatläkare och när jag sitter där hos honom och berättar vilka symptomer jag har så idiot förklar även han mig. Men hur som helst så lyckas jag iallafall övertala honom att ta både ett vanligt urinprov och en odling, vilket han gjorde och igår ringde han och berättade att jag hade haft rätt och nu går jag på en penecilin kur i 10 dagar.

Det är fan skamligt att man ska behöva tjata sig till, nästintill hota läkaren för att bli hörd på..

// C.

3 kommentarer:

Stora Morran sa...

Skam på torra land! idioter!

Caroline sa...

Jag kan inte ha sagt det bättre själv!

Anonym sa...

Nej, skamligt att du ska behova gora deras jobb at dem, klapare, hoppas du kanner dig battre snart, kram!